Man skall inte ropa hej innan....?

Underbart är kort.
Natten till i torsdags sov Malte väldigt oroligt. Dagen efter vaknade han och mådde inget vidare. Han var trött och inte alls sugen på att leka, ville mest ligga i soffan. Till och från svarade han inte på tilltal. Han hade också en snabb och ytlig andning. Efter samtal med sjukvårdsupplysningen kom det en barnläkare hem till oss p.g.a att de inte ville att Malte skulle åka till barnakuten p.g.a vattkopporna. Läkaren var hur kass som helt. Arrogant, opedagogisk m.m. Malte blev helt förskräckt när han skulle lyssna på lungorna. Läkare försökte också titta i halsen på Malte som vägrade öppna munnen. Ändå kunde läkaren konstatera att halsen såg bra ut..? Diagnos - Alveolit som komplikation till vattkopporna. Vi skulle hålla honom inomhus i 1 vecka då frisk luft inte var bra för honom. Vi fick också Ventolin och Lepheton (?) utskrivet. Efter "läkaren" gått försökte vi få tag på barnakuten, vi fick inget förtroende alls för läkaren och ville att någon annan skulle kolla på honom. Vid 24 tiden fick vi tag på dem och förklarade situationen. Det slutade med att jag och Malte fick åka till ambulansintaget för en snabbkoll av en infektionsläkare med tanke på Vattkopporna. Han tyckte att kopporna läkt fint och att det inte fanns någon risk för smitta, så vi fick åka upp till barnakuten. Vid det här laget så var Malte relativt pigg, det är ju så kul när det händer saker. Men han var fortfarande påverkad i andningen. Barnläkaren tyckte inte att det fanns några hållpunkter för lunginflammation, Malte fick inhalera Ventolin 2 ggr och blev lite bättre i andningen. Trolig diagnos var övre luftvägsinfektion. Vi blev hemskickade men läkaren ville se oss dagen efter också. Nu hade klockan blivit 04.00. Väl hemma somnade Malte och sov gott.

Farmor och farfar kom ner på till oss på morgonen och tog hand om Emmie då jag, Fia och Malte åkte in till sjukhuset för uppföljning. Malte mådde tydligt bättre. Läkaren tyckte samma sak och vi blev hemskickade. Alveolit tyckte denna läkaren var en form av slaskdiagnos och att Lepheton var en föråldrad medicin. Vi skulle heller inte fortsätta ge ventolin i hemmet och det inte alls var någon fara för Malte att vara ute, frisk luft är ju bra! Vad skall man säga..?

Sen var det Emmies tur..... Hon har varit lite snuvig och hostig sista veckan men i söndags blev hostandet värre, även slemmig i halsen. Slemmet har gjort att hon kräkts några gånger. Hon blev heller inte bättre utan Fia väckte mig natten till i tisdags då Emmie inte alls andades bra. Snabba andetag, pipljud, slemmig och lite feber. Åter telefonsamtal till sjukvårdsupplysningen som ville att vi skulle åka in till barnakuten på en gång. Fia och Emmie åkte vid 24 tiden och var hemma igen vid halv fem på morgonen. Läkarna trodde att hon drabbats av samma sak som Malte. De åkte in för uppföljning strax innan lunch i tisdags och har inte kommit hem ännu.. Emmie svarar inte på någon behandling- de har gett henne cortison, ventolin, adrenalin, koksalt men inget har hjälpt henne. P.g.a detta ville de inte släppa hem dem så de ligger inne på avd 95e, isolerade då de tror att det kan röra sig om ett RS-virus. Under natten har Emmie fått inhalera koksaltlösning varannan timme. Lilljäntan är ganska pigg ändå men andningen är fortfarande snabb, pipig och hon rosslar. Ingen feber imorse. De fortsätter att behandla som tidigare men de tycker inte att det släpper. Vi får se vad som händer nu när läkaren varit in nästa gång. Kanske det är dax att röntga lungorna för att vara helt säkra på att det inte rör sig om någon lunginflammation. Jag kan inte säga att vi är speciellt oroliga men det är klart att man blir brydd.

Fia låter ganska uttråkad på telefon men som tur är så har dom TV på rummet! Stort tack till Johanna som åkte upp till Fia igårkväll med rena kläder, käk och lite lektyr!

Imorgon skall Malte iallafall få gå på dagis för första gången på 2 veckor! Jag får hämta och lämna på dagis vilket också är rättså mysigt.

Uppdateringar kommer.